År 1936 Fiat presenterade sin nya modell 500 A, även kallad Topolino. Smeknamnet Topolino är det italienska namnet på den tecknade karaktären Musse Pigg. Bilen var kompakt och rymde endast två sittplatser. Karossen var enkelt konstruerad och saknade bagagelucka, så bagaget fick lastas inifrån kupén. Till skillnad från många andra småbilar från den här tidsperioden var Topolinon konstruerad som en ”stor” bil, med vattenkyld 4-cylindrig motor, individuell framvagn och hydrauliska bromsar. Bilen fanns i två versioner, en täckt sedan och en sedan med stort öppningsbart tygtak. Med sin fullvuxna karaktär och låga pris blev Topolinon en stor framgång och tillverkades i cirka 110 000 exemplar.
1948 introducerades 500 B med toppventils-motor. Produktionen uppgick till 21 000 exemplar.
Redan 1949 ersattes 500 B av 500 C med delvis ny kaross, med en lucka baktill med plats för reservhjul och domkraft. Produktionen uppgick till 376 400 exemplar.
1948 introducerades Fiat 500 B Giardinetta som var en kombimodell av 500 Topolino med karossen delvis gjord av trä. Giardinettan hade ett litet baksäte som gjorde bilen fyrsitsig.
Redan 1949 ersattes 500 B av 500 C med delvis ny kaross. Giardinettan fortsatte tillverkas men ersattes 1952 av 500 C Belvedere med stålkaross.
Fiat 500 tillverkades mellan 1957 och 1975 av Fiat. Modellen licenstillverkades även av Steyr-Daimler-Puch under namnet Steyr-Puch 500 samt av NSU/Fiat.
Nuova 500 lanserades 1957 samt var byggd för att konkurrera med de mindre bilarna som var populära i Europa under 1950-talet. Den tekniska uppbyggnaden följde den större 600-modellen med svansmotor, självbärande kaross med bakhängda dörrar och individuell hjulupphängning runt om - däremot var mekaniken enklare med en luftkyld 2-cylindrig motor.
1960 lanserades den uppdaterade 500 D med den större motorn från 500 Sport-versionen. 1965 släpptes 500 F med framhängda dörrar. 1968 kom 500 L med modifierad interiör, ny instrumentbräda och större stötfångare. Den sista versionen blev 500 R från modellår 1972. R-versionen fick den större motorn från efterträdaren Fiat 126 och såldes som en billig instegsmodell parallellt med 126 till och med modellåret 1975.
Nuova 500 tillverkades mellan årsmodell 1957 och 1960.
Nuova 500 Sport tillverkades mellan årsmodell 1958 och 1960.
500 D tillverkades mellan årsmodell 1960 och 1965.
500 F / Berlina tillverkades mellan årsmodell 1965 och 1972.
500 L / Lusso tillverkades mellan årsmodell 1968 och 1972.
500 R / Rinnovata tillverkades mellan årsmodell 1972 och 1975.
500 Jolly Ghia
Abarth 695 SS tillverkades mellan årsmodell 1964 och 1971.
Fiat 600 tillverkades av Fiat mellan 1955 och 1969. Modellen blev mycket populär i Italien och licenstillverkades bland annat i Spanien som Seat 600, i Västtyskland som Neckar Jagst av NSU-Fiat och i Jugoslavien som Zastava 750.
Fiat 600 introducerades på bilsalongen i Genève 1955. Det var den första bilen från Fiat med svansmotor, en vattenkyld 4-cylindrig motor. Mekaniken var avancerad för sin tid, med individuell hjulupphängning runt om samt en självbärande kaross med bakhängda dörrar.
1960 kom den uppdaterade 600 D med en större motor. Modellår 1964 fick bilen framhängda dörrar.
1956 lanserade Fiat sin familjebil 600 Multipla. Förarplatsen hade flyttats fram i fronten på bilen, så att föraren satt ovanpå framaxeln. Den främre hjulupphängningen hämtades från den större 1100-modellen. Multiplan såldes med som 4-sitsig (med en sätesrad bakom framstolarna) eller 6-sitsig (med två sätesrader bakom framstolarna). Det fanns även entaxi-version och enskåpbil.
Fiat 600 Multipla var en fyrdörrars familjebil med Fiat 600-drivlina samt framvagn från Fiat 1100. Bilen rymde upp till 6 personer på en yta som endast var 48 cm längre än hundkojan Mini Cooper. Detta hade uppnåtts genom att flytta förarutrymmet framåt över framaxeln vilket gav större kupéutrymmen.
600 Multipla fanns i tre utföranden:
4/5-sits version - Två stolsrader, en fast främre stolsrad för förare och passagerare med en nedfällbar bakre stolsrad för två eller tre passagerare samt lastutrymme mellan baksätet och brandväggen. Baksätet kunde fällas ner i golvet för att få en jämn lastyta.
6-sits version - Tre stolsrader, en fast främre stolsrad för förare och passagerare med fyra separata säten bak i två stolsrader. Stolarna i baksätet kunde fällas ner i golvet för att få en jämn lastyta.
Taxiversion - Ett individuellt förarsäte, främre passagerarsäte som kunde fällas ner för att bli en bagagehylla, två hopfällbara stolar i den mellersta sätesraden och bakre stolsrad längst bak. Fram till 1970-talet användes 600 Multipla flitigt som taxi i många delar av Italien.
På Genèvesalongen 1953 presenterades Nuova 1100 som kallades 1100-103 internt. Den hade en självbärande kaross med bakhängda dörrar, mekaniken baserades på företrädaren. Senare samma år lanserades den starkare 103 TV (Turismo Veloce) och 1954 lanserades kombin Familiare. TV-versionen var en populär rallybil. 1956 kom den uppdaterade 103E med starkare motorer och modifierad front.
Hösten 1957 ersattes den av 103D med starkare motor och större bagageutrymme. 1959 kompletterades programmet med den lyxigare 103H, även kallad 1100 Lusso.
1960 ersattes 103D- och 103H-modellerna av 1100 Export och Special. Export hade den äldre 103-karossen medan Special hade en ny kaross med fronthängda framdörrar, baserad på Fiat 1200.
Hösten 1962 ersattes båda modellerna av 1100D med 1200cc motor.
Sista versionen blev 1100R från modellår 1966, R-varianten var en billig instegsmodell som kompletterade Fiat 124 i Fiats modellprogram. Fiat sålde sedan tillverkningsrätten till Indien, där bilen fortsatte att tillverkas under namnet Premier Padmini.
Fiat 1200 Granluce introducerades på bilmässan i Turin i november 1957. Den var tänkt att ersätta Fiat 1100/103 TV (Turismo Veloce), den mer påkostade modellen i 1100-serien. 1200 var utrustad med en ny motor på 1221 cc, som utvecklade 54 hk.
1200 Granluce fick en kaross med en bredare vindruta större sidorutor och ett bakre panoramafönster - därav Granluce-namnet. Avsedd som en lyxmodell var Granluce-karossen i tvåtonslack, med en räfflad krompanel på C-stolpen och listerr på motorhuv, sidor och bagagelucka. Baktill fick bilen mindre fenor vid bakskärmarna.
Vid bilmässan i Turin 1957 presenterades även 1200 TV Trasformabile, en 2-sitsig roadster. Modellen var en uppdaterad Fiat 1100 TV Trasformabile med 1200-motor och kallades 1200 Spider på exportmarknaderna. De exteriöra ändringarna från den tidigare 1100-modellen var minimala och inkluderade nya främre och bakre stötfångare samt svängbara säten, som kunde vridas utåt för att underlätta in- och utstigning.
1959 ersattes 1200 TV av Pininfarina-designade modellen 1200 Cabriolet.
Fiat 1400 presenterades på Genève-salongen 1950, detta var den första bilen från Fiat som använde en självbärande kaross. Från 1953 fanns bilen med en 1,9-liters dieselmotor, 1954 presenterades A-modellen med starkare motor och modifierad front. 1956 kom B-modellen med uppdaterad front/bakparti med ett centralt placerat dimljus. Listverket förändrades och tvåtonslackering infördes vilket gav bilen ett modernare utseende.
Fiat 1900 presenterades 1952, vilket var en 1400 med större motor. Växellådan var en 5-växlad låda torrlamellkoppling samt en hydraulisk momentomvandlare som gjorde att växling sällan behövde ske, det gick till exempel utmärkt att starta på 4:an. 1900 fanns även som coupén/Gran Luce, i övrgt följde 1900 den mindre modellen 1400 utveckling med A- och B-modeller.
1400/1900 fanns även med specialkarosser från karossbyggare som Vignale och Ghia.
Fiats nya flaggskepp 1800 introducerades på Genèvesalongen 1959. Den hade en sexcylindrig motor på 1,8 liter, torsionsfjädring fram och fanns som sedan (Berlina) och kombi (Familiare).
2100 hade en större version av den sexcylindriga motorn på 2,1 liter. 2100 Speciale hade längre hjulbas och kunde skiljas från sina enklare syskon på fronten med dubbla strålkastare och annan kylargrill.
Fiat började tillverka sin terrängbil Campagnola 1951. Bilen var bakhjulsdriven med inkopplingsbar fyrhjulsdrift vid behov samt inkopplingsbar lågväxel vid terrängkörning. Mycket av tekniken, bland annat framvagnen, hämtades från 1100B-modellen medan motorerna kom från den större 1400/1900-modellen.
Campagnolan användes främst av militär och myndigheter som hade behov av terrängegenskaperna.
På Genève-salongen 1952 presenterade Fiat en avancerad sportbil med modellnamnet 8V. Bilen var aldrig avsedd för massproduktion utan snarare som reklampelare för företagets tekniska kunnande, motorn var en liten V8 på 1996 cc. Bilen hade individuell hjulupphängning runt om. De flesta av bilarna hade Fiats kaross, men även Ghia och Zagato byggde några exemplar.
Fiat 600T presenterades 1959 och var en skåpbil baserad på Fiat 600 Multipla.
1965 ersattes den av 850T med den större motorn från Fiat 850. Fiat 850 Familiare presenterades samtidigt, en mer ombonad version av skåpbilen 850T. Den hade fem dörrar och plats för sex personer på tre sätesrader.
