Fiat 500 tillverkades mellan 1957 och 1975 av Fiat. Modellen licenstillverkades även av Steyr-Daimler-Puch under namnet Steyr-Puch 500 samt av NSU/Fiat.
Nuova 500 lanserades 1957 samt var byggd för att konkurrera med de mindre bilarna som var populära i Europa under 1950-talet. Den tekniska uppbyggnaden följde den större 600-modellen med svansmotor, självbärande kaross med bakhängda dörrar och individuell hjulupphängning runt om - däremot var mekaniken enklare med en luftkyld 2-cylindrig motor.
1960 lanserades den uppdaterade 500 D med den större motorn från 500 Sport-versionen. 1965 släpptes 500 F med framhängda dörrar. 1968 kom 500 L med modifierad interiör, ny instrumentbräda och större stötfångare. Den sista versionen blev 500 R från modellår 1972. R-versionen fick den större motorn från efterträdaren Fiat 126 och såldes som en billig instegsmodell parallellt med 126 till och med modellåret 1975.
Nuova 500 tillverkades mellan årsmodell 1957 och 1960.
Nuova 500 Sport tillverkades mellan årsmodell 1958 och 1960.
500 D tillverkades mellan årsmodell 1960 och 1965.
500 F / Berlina tillverkades mellan årsmodell 1965 och 1972.
500 L / Lusso tillverkades mellan årsmodell 1968 och 1972.
500 R / Rinnovata tillverkades mellan årsmodell 1972 och 1975.
500 Jolly Ghia
Abarth 695 SS tillverkades mellan årsmodell 1964 och 1971.
500 Giardiniera lanserades som modell 1960. För att förstora bagageutrymmet förlängdes hjulbasen en decimeter och motorn monterades liggande horisontellt under golvet. Från och med 1968 producerades Giardinieran av Autobianchi och tillverkningen fortsatte fram till 1977 när modellen blev nerlagd.
Fiat 600 tillverkades av Fiat mellan 1955 och 1969. Modellen blev mycket populär i Italien och licenstillverkades bland annat i Spanien som Seat 600, i Västtyskland som Neckar Jagst av NSU-Fiat och i Jugoslavien som Zastava 750.
Fiat 600 introducerades på bilsalongen i Genève 1955. Det var den första bilen från Fiat med svansmotor, en vattenkyld 4-cylindrig motor. Mekaniken var avancerad för sin tid, med individuell hjulupphängning runt om samt en självbärande kaross med bakhängda dörrar.
1960 kom den uppdaterade 600 D med en större motor. Modellår 1964 fick bilen framhängda dörrar.
1956 lanserade Fiat sin familjebil 600 Multipla. Förarplatsen hade flyttats fram i fronten på bilen, så att föraren satt ovanpå framaxeln. Den främre hjulupphängningen hämtades från den större 1100-modellen. Multiplan såldes med som 4-sitsig (med en sätesrad bakom framstolarna) eller 6-sitsig (med två sätesrader bakom framstolarna). Det fanns även entaxi-version och enskåpbil.
Fiat 600 Multipla var en fyrdörrars familjebil med Fiat 600-drivlina samt framvagn från Fiat 1100. Bilen rymde upp till 6 personer på en yta som endast var 48 cm längre än hundkojan Mini Cooper. Detta hade uppnåtts genom att flytta förarutrymmet framåt över framaxeln vilket gav större kupéutrymmen.
600 Multipla fanns i tre utföranden:
4/5-sits version - Två stolsrader, en fast främre stolsrad för förare och passagerare med en nedfällbar bakre stolsrad för två eller tre passagerare samt lastutrymme mellan baksätet och brandväggen. Baksätet kunde fällas ner i golvet för att få en jämn lastyta.
6-sits version - Tre stolsrader, en fast främre stolsrad för förare och passagerare med fyra separata säten bak i två stolsrader. Stolarna i baksätet kunde fällas ner i golvet för att få en jämn lastyta.
Taxiversion - Ett individuellt förarsäte, främre passagerarsäte som kunde fällas ner för att bli en bagagehylla, två hopfällbara stolar i den mellersta sätesraden och bakre stolsrad längst bak. Fram till 1970-talet användes 600 Multipla flitigt som taxi i många delar av Italien.
1964 presenterades Fiat 850 som var en vidareutveckling av Fiat 600. Den nya 850 hade större motor och rymligare kaross. Bilen fanns i två utföranden, 850 Normale med 34hk och 850 Super med 37 hk. I februari 1968 tillkom 850 Special med den starkare motorn från 850 Coupé och skivbromsar fram.
På Genèvesalongen 1965 introducerades 850 Coupé. Den hade starkare motor på 47 hk och skivbromsar fram, i övrigt var mekaniken identisk med Berlina. I mars 1968 ersattes den av 850 Sport Coupé, med modifierad front och större motor.
Även 850 Spider hade sin premiär på Genève-salongen 1965, karossen ritades och byggdes av Bertone med 49 hkr i motorn. 1968 ersattes den av 850 Sport Spider, med modifierad front och större motor.
På Genèvesalongen 1953 presenterades Nuova 1100 som kallades 1100-103 internt. Den hade en självbärande kaross med bakhängda dörrar, mekaniken baserades på företrädaren. Senare samma år lanserades den starkare 103 TV (Turismo Veloce) och 1954 lanserades kombin Familiare. TV-versionen var en populär rallybil. 1956 kom den uppdaterade 103E med starkare motorer och modifierad front.
Hösten 1957 ersattes den av 103D med starkare motor och större bagageutrymme. 1959 kompletterades programmet med den lyxigare 103H, även kallad 1100 Lusso.
1960 ersattes 103D- och 103H-modellerna av 1100 Export och Special. Export hade den äldre 103-karossen medan Special hade en ny kaross med fronthängda framdörrar, baserad på Fiat 1200.
Hösten 1962 ersattes båda modellerna av 1100D med 1200cc motor.
Sista versionen blev 1100R från modellår1966, R-varianten var en billig instegsmodell som kompletterade Fiat 124 i Fiats modellprogram. Fiat sålde sedan tillverkningsrätten till Indien, där bilen fortsatte att tillverkas under namnet Premier Padmini.
Fiat 1200 Granluce introducerades på bilmässan i Turin i november 1957. Den var tänkt att ersätta Fiat 1100/103 TV (Turismo Veloce), den mer påkostade modellen i 1100-serien. 1200 var utrustad med en ny motor på 1221 cc, som utvecklade 54 hk.
1200 Granluce fick en kaross med en bredare vindruta större sidorutor och ett bakre panoramafönster - därav Granluce-namnet. Avsedd som en lyxmodell var Granluce-karossen i tvåtonslack, med en räfflad krompanel på C-stolpen och listerr på motorhuv, sidor och bagagelucka. Baktill fick bilen mindre fenor vid bakskärmarna.
Vid bilmässan i Turin 1957 presenterades även 1200 TV Trasformabile, en 2-sitsig roadster. Modellen var en uppdaterad Fiat 1100 TV Trasformabile med 1200-motor och kallades 1200 Spider på exportmarknaderna. De exteriöra ändringarna från den tidigare 1100-modellen var minimala och inkluderade nya främre och bakre stötfångare samt svängbara säten, som kunde vridas utåt för att underlätta in- och utstigning.
1959 ersattes 1200 TV av Pininfarina-designade modellen 1200 Cabriolet.
Fiats nya familjebil 1300/1500 lanserades 1961 och tillverkades till 1967. Den fanns med två olika motorer och två karossalternativ, sedan (Berlina) och kombi (Familiare). Skillnaden mellan 1300 och 1500 var förutom motorstorleken att 1500 hade blanka lister runt sidorutorna vilket 1300 inte hade.
Fiats nya flaggskepp 1800 introducerades på Genèvesalongen 1959. Den hade en sexcylindrig motor på 1,8 liter, torsionsfjädring fram och fanns som sedan (Berlina) och kombi (Familiare).
2100 hade en större version av den sexcylindriga motorn på 2,1 liter. 2100 Speciale hade längre hjulbas och kunde skiljas från sina enklare syskon på fronten med dubbla strålkastare och annan kylargrill.
1962 ersattes Fiat 2300 den tidigare modellen 2100. Förutom en större motor fick bilen dubbla strålkastare och förbättringarna från Fiat 1800B. Den fick även en termostatreglerad eldriven kylfläkt samt växelströmsgenerator vilket var mycket tidigt sett till konkurrenterna. Som tillval fanns överväxel och servostyrning att välja till. Förutom sedan/Berlina och kombi/Familiare fanns även 2300 Coupé som tillverkades mellan 1962 till 1968.
Fiat 124 tillverkades av Fiat mellan 1966 och 1974 som sedan och kombi/Familiare. Modellen sålde bra i Sverige och betraktades som en körglad bil, framförallt i Special-versionerna. 124 vann priset "Årets europeiska bil" 1967. Modellen har licenstillverkats av flera andra tillverkare, bland annat Seat och VAZ/Lada.
1968 lanserades 124 Special, med 1438 cc-motor och modifierad front med fyra runda lyktor. Sent 1970 lanserades 124 Special T med Lampredi Twincam-motorn.
Produktionen av fyrdörrarsvarianterna avslutades 1974 med 1 543 000 exemplar producerade.
Fiat 124 Sport Coupé presenterades på Genèvesalongen 1967. Bilen designades av Felice Mario Boano hos Centro Stile Fiat och eftersom den delade hjulbas med sedanen var den 4-sitsig. Under sin korta livslängd fanns det tre versioner av bilen.
Årsmodell 1967 till 1969, 124 AC 1438cc - Totalt 113 000 st tillverkade
Årsmodell 1969 till 1972, 124 BC 1438cc + 1608cc - Totalt 98 000 st tillverkade
Årsmodell 1972 till 1975, 124 CC 1592cc + 1756cc - Totalt 75 000 st tillverkade
Fiat 124 Spider introducerades på bilsalongen Salone dell'Automobile di Torino november 1966, designad av Tom Tjaarda hos Pininfarina Spidern hade en helt ny Lampredi Twincam-motor på 1400 cc och femväxlad växellåda. Våren 1970 kom en större 1600 cc Lampredi Twincam-motor som alternativ och 1973 uppdaterades bilen igen med en ny 1756cc Lampredi Twincam-motor.
När produktionen av 124 Coupe blev nedlagd 1977, slutade Fiat att sälja 124 Spider i Europa med fortsatt försäljning i Nordamerika. 1982 tog Pininfarina över hela produktionen från Fiat och bilen bytte namn till Pininfarina Spidereuropa. Försäljningen i Europa återupptogs i samband med det och fortsatte till och med 1985 när modellen slutligen lades ner efter 19 års produktion.
Fiat 125 byggde på bottenplattan från företrädaren 1300/1500 medan tak och dörrar kom från den mindre 124-modellen. Motorn var Lampredi Twincam, ett gjutjärnsblock med aluminiumtopp, dubbla överliggande kamaxlar och en tvåports Weber-förgasare. Detta var världens första fyrcylindriga motor med två remdrivna kamaxlar. Den hade även en revolutionerande enkel konstruktion av ventilspelsjustering som senare kopierades bland annat av svenska Volvo.
1971 fick 125 Special en facelift vilket innebar bredare fram/bakljus, nya stötfångare och uppgraderad inredning - bland annat instrumentbräda i trä och ändrad tygklädsel i stolarna. Nya tillval var 3-stegad automatlåda från GM, elektronisk tändning samt luftkonditionering.
Fiat 125 var en sportig familjebil som blev omtyckt av sina ägare. "Fullblodsmotor", kallade tidens testguru Jan Ullén den vassa twincam-motorn för.
FSO 125P byggdes på licens av polska FSO som Polski Fiat 125P. Detta var i princip en Fiat 1300/1500 Juventus men med kaross från 125. Motor, bromsar och inredning skilde sig helt från den italienska 125.
Historien om Polski Fiat 125P började 22 december 1965 när ett licenskontrakt undertecknades mellan Fiat och det polska handelsministeriet. Till en början gällde kontraktet för Fiat 1300/1500 som tillverkades från 1961 fram till 1967. Ett tillägg till licensavtalet gjordes 21 maj 1966 gällande den nya 125-karossen. Eftersom den polska versionen skiljde sig från den italienska fick den polska versionen av 125 ändelsen P i modellnamnet - 125P.
Polski Fiat/FSO 125P tillverkades fram till 1991 i 1 445 699 st exemplar.
Fiat 128 hade premiär 1969 och var den första framhjulsdrivna personbilen från Fiat, vilket var starten på en ny epok. Motorn var tvärställd vilket gav bilen mycket goda innerutrymmen i förhållande till sin kompakta yttre storlek. Designen på 128 påminde om de större modellerna Fiat 124 och 125.
En facelift genomfördes 1976 när 128 fick rektangulära strålkastare, nya stötfångare, andra bakljus, annan instrumentpanel samt vissa motorförändringar.
Modellen fanns i tre karossversioner - Sedan, Kombi/Familiare och Coupé med två olika motoralternativ, en 1100-motor och en 1300-motor. 1971 lanserades 128 Sport Coupé som namnändrades till 128 3P efter 1975.
TIllverkningsåren 1971 till 1974 fanns en version av sedanen med modellnamnet 128 Rally.
Teknikens Värld genomförde ett bantest på Ring Knutstorp och 128 Rally ansågs ha den bästa väghållningen i testgruppen, som bestod av Audi 80 GT, Simca 1100 TI, Opel Ascona 19SR samt Ford Escort Mexico.
Under sina bästa år var Fiat 128 bland de tio mest sålda bilarna i Sverige. Byggkvalitén och rostskyddet var inte marknadens bästa men inte heller direkt dålig, men ofta 128 som en billig slit och släng-bil av sina ägare och sköttes därefter.
Fiat 128 korades till "Årets europeiska bil "1970.
Fiat 130 presenterades våren 1969 och var efterföljaren till den tidigare Fiat 1800/2100/2300-serien. Bilen hade individuell hjulupphängning och skivbromsar fram/bak. Motorn var en V6:a, utvecklad av motorkonstruktören Aurelio Lampredi. Automatlåda var standard, men en 5-växlad manuell erbjöds som tillval.
1971 introducerades 130 Coupé, formgiven av Pininfarina. Produktionen av Berlinan upphörde 1976, coupén ett år senare. Fiat 130 blev ingen storsäljare, av 130 Berlinan byggdes i totalt 15 093 exemplar samt 130 Coupé i totalt 4 294 exemplar vilket var en bråkdel av Fiats normala tillverkningssiffror.
Siata Spring 850 är en 2-sitsig cabriolet baserad på delar från Fiat 850, där 850-chassit förstärktes med boxning. Karossen som fick sin inspiration av engelska sportbilar byggdes i stål i Siata-fabriken. Spring 850 producerades till 1970 då Siata gick i konkurs efter cirka 3500 st producerade Spring 850.
Fiat Dino lanserades 1966. I mitten av 60-talet planerade Ferrari att börja bygga en mindre sportbil med modellnamnet Dino, där motorn även skulle även användas till tävlingsbilar i Formel 2-klassen. För att följa FIA-reglementet behövde motorn tillverkas i 500 exemplar per år. Eftersom Ferrari saknade kapacitet att bygga så många motorer på egen hand, vände man sig till Fiat. Företagen hade en överenskommelse gällande att Fiat skulle leverera motorer till Ferrari, mot att Fiat fick använda denna motor i en egen bil. Fiat Dino samt Ferrari Dino fått sitt namn efter Enzo Ferraris son, Alfredo "Dino" Ferrari.
Dino Spider tillverkades av Pininfarina och på Genève-salongen 1967 lanserades Dino Coupé som var designad av Bertone. Dino Coupé hade längre hjulbas och var 4-sitsig. Båda bilarna hade en framvagn med dubbla triangellänkar och skruvfjädrar samt en stel bakaxel upphängd i bladfjädrar.
1969 uppdaterades Dino med en större 2.4-litersmotor och individuell bakhjulsupphängning från Fiat 130.
Produktionen av Fiat Dino lades ner modellåret 1973.
Fiat 600T presenterades 1959 och var en skåpbil baserad på Fiat 600 Multipla.
1965 ersattes den av 850T med den större motorn från Fiat 850. Fiat 850 Familiare presenterades samtidigt, en mer ombonad version av skåpbilen 850T. Den hade fem dörrar och plats för sex personer på tre sätesrader.
1970 kom 900T med motorn från Fiat 127 och produktionen fortsatte fram till 1976 innan den lades ner.
Fiat 238 var en skåpbil/minibuss som tillverkades mellan 1967 och 1983.
Fiat 241 var en skåpbil/pickup som tillverkades mellan 1965 och 1974.
Fiat började tillverka sin terrängbil Campagnola 1951. Bilen var bakhjulsdriven med inkopplingsbar fyrhjulsdrift vid behov samt inkopplingsbar lågväxel vid terrängkörning. Mycket av tekniken, bland annat framvagnen, hämtades från 1100B-modellen medan motorerna kom från den större 1400/1900-modellen.
Campagnolan användes främst av militär och myndigheter som hade behov av terrängegenskaperna.
