Fiat 126 är en småbil med plats för fyra passagerare samt svansmotor, som tillverkades och marknadsfördes av Fiat under sammanlagt 28 års produktion från 1972 till 2000 med en och samma generation. 126 presenterades av Fiat oktober 1972 på bilsalongen Salone dell'Automobile di Torino som en ersättare till Fiat 500. Majoriteten av Fiat 126:or (cirka 3,3 miljoner stycken) tillverkades i Polen hos FSM / Fiat Polski i städerna Tychy och Bielsko-Biała och marknadsfördes som Polski Fiat 126p på många marknader. Italienska Fiat slutade marknadsföra 126 modellår 1993 i samband med att Cinquecento hade lanserats. Den totala produktionen i Italien och Polen blev 4 673 655 st tillverkade Fiat 126.
I Polen blev 126 en folkbil och en kulturell ikon och fick smeknamnet Maluch (vilket betyder "Den lille" på polska), ett namn som så småningom blev officiellt 1997 när "Maluch" började dyka upp märkt på baksidan av bilen.
Fiat 127 är en mindre personbil som presenterades april 1971 och tillverkades till 1987, den delade teknik med den större 128-modellen. Bilen tillverkades först som sedan, men efter cirka ett år lanserades en halvkombi-version med större baklucka.
127 var Europas bäst säljande bil under flera år på 70-talet och Fiat producerade totalt 3 779 086 exemplar i Italien fram till 1987. Även i Sverige sålde den bra och låg bland de 10 mest sålda bilarna när den sålde som mest. Sista året i Sverige var 1983 då den ersatts av Fiat Uno.
Fiat 128 hade premiär 1969 och var den första framhjulsdrivna personbilen från Fiat, vilket var starten på en ny epok. Motorn var tvärställd vilket gav bilen mycket goda innerutrymmen i förhållande till sin kompakta yttre storlek. Designen på 128 påminde om de större modellerna Fiat 124 och 125.
En facelift genomfördes 1976 när 128 fick rektangulära strålkastare, nya stötfångare, andra bakljus, annan instrumentpanel samt vissa motorförändringar.
Modellen fanns i tre karossversioner - Sedan, Kombi/Familiare och Coupé med två olika motoralternativ, en 1100-motor och en 1300-motor. 1971 lanserades 128 Sport Coupé som namnändrades till 128 3P efter 1975.
TIllverkningsåren 1971 till 1974 fanns en version av sedanen med modellnamnet 128 Rally.
Teknikens Värld genomförde ett bantest på Ring Knutstorp och 128 Rally ansågs ha den bästa väghållningen i testgruppen, som bestod av Audi 80 GT, Simca 1100 TI, Opel Ascona 19SR samt Ford Escort Mexico.
Under sina bästa år var Fiat 128 bland de tio mest sålda bilarna i Sverige. Byggkvalitén och rostskyddet var inte marknadens bästa men inte heller direkt dålig, men ofta 128 som en billig slit och släng-bil av sina ägare och sköttes därefter.
Fiat 128 korades till "Årets europeiska bil "1970.
Fiat Panda presenterades 1980 och marknadsfördes som en robust, slitstark men framförallt billig bil. Panda designades av Giorgetto Giugiaro och Aldo Mantovani via Italdesign och kännetecknades av enkelhet och funktionalitet i såväl form som teknik. Formgivningen vann också många priser för sin sparsmakade och funktionalistiska utstrålning.
1986 fick modellen en facelift med en efterföljande facelift 1991 och såldes i princip i samma utförande fram till 2003 då den generation 2 av Panda presenterades. Panda generation 1 hade då producerats i 23 år med över 4,5 miljon tillverkade exemplar. På många marknader fasades den ut redan under mitten av 1990-talet när de modernare modellerna Cinquecento och sedemera Seicento tog marknadsandelar.
Förutom standardmodellen med halvkombikaross och framhjulsdrift erbjöds en fyrhjulsdriven version (Panda 4x4), samt en täckt skåpversion utan baksäte kallad Panda Van. Genom åren fanns en rad olika utrustningspaket, såsom Pink, Dance, Pop, Young och Garda med olika färg- och klädselteman. Ett populärt utrustningsalternativ var ett soltak i canvas. Fiat Panda fanns också med eldrift i modellen Panda Elettra med en räckvidd mellan 70 - 100 kilometer samt ett pris som motsvarade tre vanliga Panda 750.
Fiat Uno presenterades 1983 som en ersättare för Fiat 127. Modellnamnet Uno (siffran "1" på italienska) syftade på att bilen skulle bli den mest sålda småbilen i Europa, något som lyckades då bilen var den mest sålda flera år i rad. Fiat Uno var en av Europas bäst säljande bilar under 1980-talet.
1984 utnämndes Uno till Årets bil i Europa. Uno ritades av Giorgetto Giugiaro via Italdesign. Designen var nyskapande då Fiat bröt trenden med allt lägre bilar och istället byggde en kompakt bil med mer takhöjd - resultatet blev bättre innerutrymmen. Grillen bar Fiats signum under 1980-talet; de snedställda ribborna.
Uno såldes som 3- och 5-dörrarsversioner i Sverige. Flertalet motorer fanns att välja på den svenska marknaden, cylindervolymen på basversionerna var mellan 0,9 och 1,5 liter och motoreffekten mellan 45 och 70 hkr.
Starkaste modellen var Uno Turbo 1,3 med 100 hkr, vilket gav den 800 kg lätta bilen en imponerande prestanda och 1990 vann Fiat Uno Turbo ett GTI-test i Teknikens Värld (läs artikeln nedan).
Modellår 1990 fick Uno en facelift med uppdaterad front samt vissa mindre skillnader.
Uno ersattes 1994 av Fiat Punto, men tillverkades vidare i Polen och fortsatte säljas på vissa europeiska marknader.
Fiat Ritmo lanserades 1978 för att ersätta Fiat 128, dessa tillverkades dock parallelt till och med 1985. Karossen som vid lanseringen hade en modern design designad av Pierangelo Andreani och Sergio Sartorelliat hos Centro Stile Fiat. Den fanns i 3/5-dörrarsutförande samt som cabriolet (med design av Bertone). Ritmo tillverkades i Cassino-fabriken med hjälp av ett automatiserat system utvecklat av dess dotterbolag Comau - "Robogate" - som automatiserade karossmonteringen och svetsprocessen med hjälp av robotar. Detta gjorde modellen billig och effektiv att tillverka, men eftersom metoden inte var ordentligt utvecklad missgynnades byggkvaliteten. Detta i kombination med ett mindre bra rostskydd, har resulterat i att Ritmo idag är ganska ovanlig trots att den sålde bra i Sverige.
1982 fick Ritmo en facelift och ändringen bestod av den karaktäristiska Fiat-grillen med diagonala ribbor, nya stötfångare och fyra runda strålkastare, med ytterligare en uppdatering 1985.
Teknikens värld konstaterade i ett test av Ritmo 105 TC att "det är roligt att busa med Ritmon" när de gjorde ett reportage 1984.
De vassaste varianterna var 125 TC och 130 TC med Lampredi TwinCam
Ritmo tillverkades fram till 1988, då modellen ersattes av Fiat Tipo.
Fiat Tipo är en bilmodell som producerades mellan 1988-1995 och som valdes till "Årets europeiska bil" 1989. Tipo fanns i 3-dörrarsversion samt 5-dörrarsversion. När Tipo introducerades hade den mindre 1,4-litersmotorn analoga instrument och den större 1,6-litersmotorn digitala instrument, i samband med faceliften 1993 fick alla modeller analoga instrument efter köparnas önskemål.
I Sverige såldes Tipo med motoralternativen 1,4 liter samt 69 hkr och 1,6 Twincam samt 90 hkr. 1992 ersattes Twincam-motorn med 1,6 SOCH och effekten sjönk till 75 hkr. Toppversionen Tipo Sedicivalvole hade en 16-ventils 2-litersfyra på 139 hkr. Tipo fick beröm i bilpressen för sina utrymmen och bra väghållning.
Fiat Regata började produceras 1983 och fyllde behovet av en liten sedan mellan Fiat Uno och Fiat Argenta. En av huvudkonkurrenterna i samma storleksklass var Volkswagen Jetta och Ford Orion. Regata baserades på Fiat Ritmo och fanns både i sedan- och i kombiversion kallad Weekend.
I Sverige och Sydamerika fick bilmodellen namnet Regatta.
När den kom uppfattades Regata som en snygg bil i en blindundersökning som gjordes när bilar med övertejpade emblem fick granskas av ett urval personer. De svenska versionerna såldes med 1,5 litersmotor eller 1,6 liters twincam-motor med modellnamnen Regata 85 samt 100S. Regata 100S fick senare beteckningen 90 i.e. när den försågs med insprutning och katalysator och Regata 85 blev 75 i.e av samma anledning.
I ett jämförelsetest 1985 mellan Regatta Weekend och Opel Kadett Caravan ansåg Teknikens Värld att Fiat var att föredra som praktisk och rymlig familjebil.
Fiat 131 presenterades hösten 1974 på Turinmässan och tillverkades i Mirafiori-fabriken i Turin. Mirafiori-modeller hade överliggande kamaxel, Supermirafiori hade Lampredi Twincam-motorer.
I Sverige såldes 1300 och 1600 Mirafiori samt senare även 1600 och 2000 Supermirafiori. När den lanserades var den överraskande billig i förhållande till utrustning och sålde bra, precis som övriga Fiat vid den tiden.
131 var mycket framgångsrik i rally och gav Fiat märkesmästerskapet åren 1977, 1978 och 1980.
Fiat 132 var en större personbil som tillverkades mellan 1972 och 1981.
132 ersatte Fiat 125 och ärvde Lampredi Twincam-motorerna, i övrigt påminner tekniken om den mindre Fiat 131. I samband med att Fiat 130 blev nerlagd 1977 övertog 132 företagets roll som flaggskepp. 1983 ersattes 132 av Fiat Argenta som i grund och botten är en uppdaterad 132.
Fiat Argenta producerades mellan 1981 och 1985 och var under perioden Fiats största personbilsmodell, i samma storleksklass som exempelvis BMW 5-serie E28 samt Volvo 740. Argenta var en kraftigt moderniserad 132, alla karossdelar var nya utom dörrar och sidorutor. Argenta blev Fiats sista bakhjulsdrivna modell under 80-talet.
En facelift presenterades 1984 som innebar 60mm bredare spårvidd fram, krängningshämmare bak, delvis ny inredning samt ratt, nya stötfångare och front samt en grill med uppdaterat utseende. 2-litersmodellen med insprutning fick en uppdaterad Bosch LE-Jetronic-insprutning samt högre utväxling för lägre bränsleförbrukning.
I Sverige såldes endast ett fåtal bilar under perioden 1983-85 samt endast versionerna 2000ie (1983) samt 120ie (1984-85).
Fiat Croma introducerades 1985 när den ersatte Fiat Argenta och i slutet av 1980-talet var efterfrågan på stora sedaner fortfarande stor.
Croma var en del av projektet Type Four där modellen delade bottenplatta - delvis även motorer och karossdetaljer - tillsammans med Saab 9000,Alfa Romeo 164 och Lancia Thema. Av de fyra modellsyskonen var Fiat Croma den billigaste. I Sverige kom modellen lite i skymundan jämfört med syskonmodellen från Saab, men Croma ansågs av många motorjournalister som mer komfortabel och körglad. Den hade en riktig delad bakaxel, medan Saab 9000 bara hade en stel bakaxel. "Den bästa Fiat på länge" skrev Teknikens Värld i samband med ett test 1986.
I Sverige såldes till en början enbart 2 litersversionen på 120 hk (115 hk med katalysator). Senare kom 2,0 Turbo på 150 hk, 2,0 16V på 137 hk samt en V6 på 2,5 liter samt 160 hkr.
När produktionen av modellen lades ner 1996 fick den ingen ersättningsmodell, då Fiat valde att specialisera sig på mindre bilar istället för stora sedaner.
X1/9 är en sportbil som tillverkades av Fiat mellan 1972 och 1982, därefter tillverkades den av Bertone som Bertone X1/9 fram till att modellen blev nedlagd 1989. Modellen utvecklades från 1969 års Autobianchi A112 Runabout-koncept, designad av Marcello Gandini hos Bertone. Bränsletanken och reservhjulet var placerade framför motorn, bakom förar- respektive passagerarsätet – vilket optimerar viktfördelningen mellan hjulaxlarna och frigör lastutrymmen både fram och bak.
Bertone byggde färdiga karosser med inredning, som skickades till Fiat för slutmontering. X1/9 hade mittmotor och en kraftig targabåge som skyddade passagerarna vid en eventuell olycka. Mycket av tekniken lånades från Fiat 128, men motor och växellåda placerades mellan sittbrunnen och bakaxeln i en mittmotorkonfigurering. Bilen hade individuell hjulupphängning med MacPherson-fjäderben och skivbromsar runt fram och bak.
1979 uppdaterades bilen med större 1,5-litersmotor och femväxlad växellåda från Fiat Ritmo. 1982 flyttades hela produktionen till Bertone, Fiat-märket försvann och bilen såldes som Bertone X1/9 fram till 1989. Bertone-modellerna hade ett förbättrat fotutrymme som var omdesignade för att förbättra benutrymmet och sittkomforten för personer som var längre än den ursprungliga designens mål.
X1/9 användes flitigt inom racing samt rally och specialversioner byggdes av bland andra Dallara och Abarth.
Fiat 124 Spider introducerades på bilsalongen Salone dell'Automobile di Torino november 1966, designad av Tom Tjaarda hos Pininfarina Spidern hade en helt ny Lampredi Twincam-motor på 1400 cc och femväxlad växellåda. Våren 1970 kom en större 1600 cc Lampredi Twincam-motor som alternativ och 1973 uppdaterades bilen igen med en ny 1756cc Lampredi Twincam-motor.
När produktionen av 124 Coupe blev nedlagd 1977, slutade Fiat att sälja 124 Spider i Europa med fortsatt försäljning i Nordamerika. 1982 tog Pininfarina över hela produktionen från Fiat och bilen bytte namn till Pininfarina Spidereuropa. Försäljningen i Europa återupptogs i samband med det och fortsatte till och med 1985 när modellen slutligen lades ner efter 19 års produktion.
Fiat Fiorino var en mindre skåpbil/pickup som tekniskt baserades på företagets småbilar. Den andra generationen Fiorino presenterades 1988 och byggde på teknik från Fiat Uno samt Tipo, med chassi från den brasilianska modellen Fiat Duna då det var mer robust.
Fiat 900T var en mindre skåpbil som tillverkades av Fiat mellan 1976 och 1985
Fiat 238 var en skåpbil/minibuss som tillverkades mellan 1967 och 1983.
Fiat Ducato är ett transportfordon som i lanserades 1981. Modellen var ett resultat av Fiats samarbete med PSA-gruppen (Peugeot-Citroën), där syskonmodellerna Alfa Romeo AR6, Citroën C25 och Peugeot J5 samt Fiat Ducato tillverkades tillsammans vid Sevel Val di Sangro-fabriken i Atessa samt i Sevel Campania-fabriken i Pomigliano d'Arco, Neapel.
Ducato är den vanligaste grundmodellen hos husbilstillverkare som används i Europa, med cirka två tredjedelar av av den totala europeiska marknaden.
Fiat 242 tillverkades tillsammans med Citroën C35, båda modellerna producerades med Fiat-motorer. 242 tillverkades av Fiat mellan 1974 och 1987.
Året 1974 presenterades Nuova Campagnola. Bilen var mycket avancerad för att vara en terrängbil från 70-talet, med självbärande kaross och individuell hjulupphängning med torsionsfjädring runt om. Karossen fanns i två olika längder med sju respektive nio sittplatser. Från modellår 1979 fick bilen 5-växlad växellåda.
På grund av den låga produktionsvolymen lade Fiat ut tillverkningen hos Pininfarina.
